Ett kärlekspar på bussen krossar mitt ansikte i glas.
Sådär sockrigt söta svider dem i mina ögon.
Hon var bitchen på högstadiet, han var tönten hon hittade längst in i biblioteket.
Tillsammans blir dem stolta och starka, något vackra.
Mitt hjärta blev mördat för en lång tid sedan.
Jag kan inte säga att det är saknat. Det är ett hål som fylls med nya events.
Inga känslor i något jag gör.
Huvudvärken är det enda som som skiljer mig ifrån liken på kyrkogården.