Kom på mig själv med att sitta i duschen och gråta. Vissa dagar är jobbiga. Hon kommer alltid att betyda väldigt mycket för mig men jag har släppt taget. Plötsligt råkar jag se nån bild från förr och kommer på hur jävla bra det var. Det var inte vad vi gjorde som betyder mest, utan känslan av att man älskar någon som älskar en tillbaka. Den känslan är så jävla jävla stark. Den suger ut allt ur en och klumpar ihop det med den andra personens allt, tillsammans är det så fint. Det är det jag gråter över. För även om vi har den bästa relationen som två ex kan ha, slår det ju inte kärleken som en gång fanns där.

Idag har jag tvättat tre maskiner tvätt(!) och spelat trummor. Mycket mer än så blir det inte idag.

Tada!