Nu sitter jag här på golvet, en halvmeter ifrån datorskärmen. "En halv meter?" tänker ni. Ja för någon vecka sedan chrashade min gamla laptop, nu har jag köpt mig en stationär med en GRYMT stor skärm. Säkert 19 tum, eller jag vet inte, men stor är den! Jag är så lycklig över allt. Det tycker jag att man ska vara, släpp allt så som skoskav, mensont, pollenallergi(!), träningsvärk m.m. Det är ju ändå de saker som gör att man känner sig levande.

Nu på sistonde, när det har hänt så mycket känslomässigt, har jag sett på mig själv utifrån. Förstår ni? Alltså fått tanken "Är det här jag? Den här kroppen, tillhör den mig?". Sjukt svårt att förklara, men det känns som om min kropp inte tillhör mig, att kroppen är en del och mitt tänkande en annan. Vi hör liksom inte ihop. Lite obehagligt.