Min bästa killkompis och jag, vi är så jävla bra. Om det inte vore för att vi hatar förhållanden, så skulle vi blivit ihop. Men vi är nöjda med att vara bäst. Vi var nästan ihop en gång, men vi är helt enkelt för bra för sån skit.
Skit är också nåt vi har fått ta. Jävligt mycket. Nu när vi pratar om det är det som *pow* vi har gått igenom samma sak!
Vi stöttar och peppar varandra. Vad skulle jag göra utan dig? TACK! TUSEN TACK!
Och tack till alla er andra som har hjälpt mig igenom min kris. Känns som jag är klar med den nu.
Ja nu det får fan räcka, nu ska jag skratta och vara glad mest hela tiden. Vill jag vara ledsen sätter jag på filmen "Forrest Gump" eller nåt liknande. Kör på en vit månad också, så att alla de nya glada känslorna kan känna sig som hemma och inte bli störda! Gud så pedagogiskt det lät. Lite kristligt. Fy fan.

FESTA I SKOGA! Våran fest blir bäst.