Jag vaknade inatt av att jag inte kunde andas, nej var lugn ingen panikångest här inte (dock hade jag nog inte blivit speciellt överraskad om det hade varit panikångestattack) utan det var tjockt med snor i näsan och tungan hade svullnat upp. Tänk om jag hade dött sådär. "Lovisa var stark och kämpade på, men tillslut tog snoret överhand. Må henne vila i fred". Det hade inte varit fy skam att bli kvävd av sitt eget snor, värre om det hade varit någon annans.
Nåja, nu överlevde jag, men spänningen om vad som kommer hända nästa natt ligger som ett varmt täcke över mitt huvud.